Olles blog

I julhelgen visade farmor Olle att man kan gå under bordet, sedan dess tillhör det en viktig del av avslutningen på alla måltider. Olle går kors och tvärs under bordet, plockar nedfallna matbitar och ger till mamma, eller bara gömmer sig på huk.

Olle går dessutom varv på varv under mammas stol i bland. Visserligen går han då medäven händerna i golvet och under mycket stånkande och pustande, men till slut har han krånglat sig ut på andra sidan. Att det skulle kunna vara enklare att krypa vill inte Olle hålla med om. 🙂

…nya kindtänder upptäckte mamma i Olles mun för någon vecka sen. Efter att ha sett vad som såg ut som en vit liten pappersbit i Olles mun, kände mamma efter och upptäckte att det var en ordentligt framkommen kindtand i underkäken. Vidare undersökning avslöjade att det fanns små hårda, vita prickar på båda sidor i överkäken.

Mamma och pappa trodde att tänderna skulle breda ut sig på rad från framtänderna och hade inte riktigt hållit koll på vad som fanns längre in i munnen 🙂 Olle har dessutom en ny förståelse för vad tugga är och visar glatt upp de tuggande framtänderna när mamma säger att han bör tugga ur munnen innan han stoppar in ännu mer smörgås.

Äntligen kom snön samtidigt som Olle är frisk! När Olle och mamma begav sig ut på eftermiddagen hade det tunna snötäcket förvandlats snömodd, men efter en kortare promenad tog vi fram pulkan och drog i väg till närmaste backe. Tyvärr var inte föret med oss, men Olle var lika nöjd för det. Vi fick ju se stora flockar av kajor som skränade på himlen och ett par hundar och det är alltid spännande.

Väl tillbaka på gården hade Olle fått nog – han ville gå själv, sin vana trogen. 🙂

…om mamma får säga det själv. Och det får hon ju! 🙂

Bilden togs i söndags (15-månadersdagen) när vi var och gungade i solskenet.

Här kommer framstegen i snabb takt, igår gick vi på pottan och idag klättrade vi upp i soffan. Pappa har försökt visa en längre stund hur det ska gå till men Olle har inte riktigt visat intresse. Samma visa var det idag de första gångerna, Olle försökte få upp foten i soffan men tog bara ner den efter att pappa hjälpt till att få upp den. Men sen plötsligt så tryckte Olle till och klättrade upp. En stund senare gjorde klarades allting av på egen hand.

Bilden är lite missvisande, eftersom han inte alls lyckas på det här försöket och att han gått med högerbenet nästan jämt inte minst när han lyckades.

Olle gick på pottan idag, han har suttit där många gånger tidigare, men utan resultat. Jag besparar er detaljerna (bildbevis finns 🙂 ) men det blev en ordentlig klutt.

Olle experimenterar gärna med olika gångstilar Ã  la John Cleese: med böjda knän; brett isär; ömsom på tå, ömsom på hela foten; eller så snurrar han runt. Vid ett par tillfällen har han lyft upp ena benet rakt framför sig och tagit tag i foten, självfallet med stöd i ett bordsben eller en dörrkarm, men ändå riktigt stadigt.

Så var vi där igen för ett par dagar sedan. Inte nog med det, vi kom ihåg vårt löfte om en översiktsbild. Jag har dessutom hittat enäldre bild på Gamla Uppsala Museum, huset har formen av ett vikingaskepp (spolformat) med ett stort panoramafönster som vetter mot kungshögarna (vilka syns tydligt på översiktsbilden). På översiktsbilden syns Museéts tak skymta ovanför det vita huset till höger i bild, ovanför högarna syns kyrkans tak och alldeles till höger om den sista högen (rakt ovanför vagnen) skymtar Odinborgs tak vilket är kafé/restaurangen där man köper sin varma choklad om man skulle vara här på utflykt 🙂

Dagens promenad, liksom många promenader den senaste tiden, gick förbi Gamla Uppsala. Lite fascinerande är att trots att vi står mitt emellan Uppsala Högar och det (diskutabelt) vackra Gamla Uppsala Museum och dessutom har både Odinsborg och Gamla Uppsala kyrka framåt till vänster så syns inget av dessa på den här bilden. Jag får ta bättre bild nästa gång vi passerar så att ni får se hur dessa ser ut.

Olle blir ju som bekant bara äldre och äldre 🙂 Igår passerade han till exempel 444 dagar. Kanske inte någon klassisk milsten, men ändå någonting att uppmärksamma när man får chansen.