Olles blog

Nämen hej, trevligt att ses igen. Nej, det är inte så att allt stått så stilla att vi inte haft någonting att skriva om, tvärtom. Olle växer, busar och väntar otåligt (ett ord han föröker lära sig förstå) på sitt lillasyskon. Dessutom springer han runt och säger ”lättlurad” titt som tätt, fast (nästan) aldrig när han faktiskt har lurat någon och frågar man honom vem han lurat så är svaret nästan alltid ”Olle”. Både ”otålig” och ”lättlurad” kommer från ”Pettson och Findus tältar” vilken tillsammans med ”Pettson och Findus – Kackel i grönsakslandet” går i repris regelbundet hemma.

Här kommer en bild från förr förra helgen när Olle och Pappa begav sig till Kalkudden och besökte Farfar. Olle blev magsjuk redan på tåget men vi bestämde oss för att stanna över natten som vi planerat. På lördagen besökte vi Calle och Maja innan vi tog tåget hem igen.

Olle och Maja

Så mycket vägde Olle vid ett läkarbesök för 2 veckor sen. Det innebär att han växt 3 cm över sommaren och det märks på kläderna som plötsligt är för korta inte minst i ärmarna. Vikten är med kläder på, men det syns på armar och ben att han lagt på hullit lite

Olle sitter i kohagen innanför tågrälsen

.

Efter en mycket lång hemresa från landet var Olle som en kalv på första grönbetet. Resan inleddes med båttaxi fylld med 20 modemedvetna ungdomar (två tjejer hade varsin stor svart väska/tygpåse med påsydda bollhavsbollar!) och några panschisar – Olle somnade nästan eftersom det var lurdags. Efter landstigningen vidtog 40 min pusslande och pysslande för att få in alla resenärer (inte ungdomarna och panschisar dock) i mormors lilla bil – Olle höll modet uppe med en Piggelin. När mamma efter framkomsten till mormor hade speed-plockat vinbär blev det lite till bil innan första bussresan inleddes – Olle satt på högsäte och konstaterade att han satt ”högt upp” och kunde se ut genom fönstret.

Tunnelbanan kom genast och vi glömde nästan att kliva av där vi skulle, så med brådska fick hela lasset kasta sig av – Olle studerade lamporna i tunneln. Mamma och Olle köpte middag på stationen, pappa och Olle kollade in nattåget till Narvik – Olle bestämde att vi måste åka sovvagn nångång, sen kom vårt eget tåg hem. Samtidigt som middag intogs – Olle blev överförtjust över borden som gick att göras större med en klaff sen väntade han på att tåget skulle ”svooscha” för det hade mamma sagt att de gula tågen (Arlanda-express) gjorde.

Till slut var det dags för den sista bussturen (packningen var för tung för att gå hem och Olle var utan vagn). Efter avstigning kom vi till den stora gräsplätten utanför huset och Olle sprang skrattande iväg och kom sen tillbaka för att även släpa med mamma (med tung ryggsäck) bort till postlådan där Olles ”hem” låg i leken.

Olle på grönbete

…4, 5. Så långt kan Olle räkna nu. I Påskas förundrades mamma och pappa över att kusing Calle enkelt räknade till 10 när vi väntade på att kameran skulle ta ett gruppfoto på Trelje-klanen. Olle har länge varit förtjust i siffran 8 , men har inte brytt sig så mycket om några andra, även om 10 kommit mer och mer, framförallt när Olle är ”tanten i kassan” och mamma ska betala, då kostar det alltid ”åtta-tio-ÅTTA”

Men i slutet på maj blev det uppenbart att Anita nog övat siffror med barnen för plötsligt började Olle säga ”en, tå” och strax innan midsommar, när det var dags för sommaravslutning, hade Olle börjat räkna på fingrarna. Till en början bara ”en, tå” (tumme och pekfinger eller pekfinger och långfinger), men sen kom snart ”tre”.

Nu ska allt räknas: tuggor kvar, klunkar, trappsteg, antalet gånger Olle får göra ett lekmoment innan det är dags att borsta tänderna… Dessutom tillkom ”fyra, fem” ganska enkelt när mamma och pappa väl uppfattat att Olle räknade på fingrarna, men det är inte alltid så lätt att faktiskt räkna så många saker, tex köttbullar, utan då blir det lätt fem (eller åtta) oavsett hur många det är.

Det är fortfarande ett litet glapp i Olles räkning innan sifferserien är komplett, men det är bara en tidsfråga: ”1, 2, 3, 4, 5, 8!” (Jodå, åttan ska vara med utropstecken efter, för Olle ropar ut den)

Olle och pappa var i stadsparken och lekte tidigare i veckan. Olle lekte mest i sanden med spade kratta och kåsa (nån som lämnat i sandlådan). ”Mammas” bil var upptagen mest hela tiden av en kille som tydligen tyckte den var roligaste saken i lekparken, men på slutet så fick vi sitta och köra lite.

Till lunchen skulle vi åka hem för att äta lunch. Olle och pappa hade just fått på sig hjälmarna och blivit passerade av en mamma med barnvagn när plötsligt mamman med barnvagn kom springande baklänges med ett gällt skri. När hon till slut fick ur sig riktiga ord så visade det sig att det låg en snok mitt på gångvägen som hade tagit en groda (ja, en rääälig groda). Både vi och hon tog sedan bilder på den (hon efter en stund och under försäkran från mig att den var ofarlig så länge grodan satt kvar i munnen). Grodan började hoppa när vi tittat på dem en stund, står man då med kameran framsträckt kan det bli så att man rycker till kan pappa berätta (hu! :-)). Se bildbevis nedan.

Snok med groda, i parken.

Det syns inte riktigt på bilden, men snoken har tagit grodan över höften, så grodan kunde hoppa ganska bra. Ormen fick dock övertaget när den lyckades få in svansen i planteringen intill och kunde ta spjärn för att dra in grodan i buskarna.

Olle tog det hela med ro och tittade på scenen utan större entusiasm, pappa som visste hur ovanlig scenen är var betydligt mer fascinerad.

Sen åkte vi hem och åt lunch och berättade allt för mamma som varit hemma och pysslat medan grabbarna var i parken.

När mamma i tisdags la upp mat på Olles tallrik varnade hon för att det var varmt och la till: ”Du kan se ångan som stiger upp från maten”. Olle upprepade glatt: ”Åånga” och riktigt smakade på ordet. Kanske måste vara bekant med Olles språk för att förstå vilket framsteg det är att han bemästrat ng-ljudet och det är riktigt roligt att höra honom tydligt säga ett så förhållandevis komplicerat ord. Han har även provat att använda det för att uttrycka ”fånga” också.

Hursomhelst, sen dess har det varit mycket ånga som syns både här och där.

I förrgår bad Olle mamma värma middagen i mikron, trots att han inte börjatätaän och den precis blivit lagomätvarm. När mamma kom tillbaka tittade Olle besviket och sa: ”Inte åånga” 🙁 Då förstod mamma den verkliga anledningen till att maten skulle värmas och erbjöd sig att koka lite vatten i vattenkokaren. Sen kunde Olle nöjt titta på hur det ångade ur kannan.

Vid midsommar besökte Olle mormor och lärde sig då ett nytt ord: tulla, dvs att ta en liten bit mat från någon annan när tex en tallrik passerar en.

Det här tog Olle genast till sig och praktiserar dagligen, alltid åtföljt med en spjuveraktig min och ett förtydligande: ”Tunn(l)a” 🙂

Här ses Olle tulla från de ogräddade syltkakorna vi bakade igår.

Olle tullar kakdeg

Svara inte, svara inte, det var i tisdags…  … och den var frusen.

När fick jag en köttbulle senast?

Olles nya partytrick är att äta frusna köttbullar. Han brukar vara framme och vilja nalla saker från skärbrädan, paprika och champinjoner typ. Men en gång när pappa skulle värma lite köttbullar så kom Olle fram och ville ha en, pappa tänkte att det kunde han väl få prova. Olle tog köttbullen och gick och satte sig på sin stol, när pappa kom tillbaka från micron (för er som inte vet, den står i klädkammaren) var köttbullen borta och Olle flinar som om han gjort värsta buset.

ps. Rubriken och första radenär en referens till ett avsnitt av Beppes Godnattstund när Hungran beklagar sig över tillgången på just köttbullar. ds

För en tid sedan bestämde sig mamma och pappa att det var dags att byta ut Olles spjälsäng mot en ”riktig” säng. Efter en tur till IKEA och Bauhaus för några veckor sedan började pappa ordna med extra ben för att få upp sängen i jämnhöjd med föräldrarnas där Olle hittills sovit. Tanken är att sängarna ska stå intill varandra så att Olle kan krypa över till mamma och pappa om han vill.

Extrabenen målades för att matcha sängen och efter att ha mätt ett par gånger (många alltså) så började pappa såga av dem. Olle kom just in efter att ha varit ute med mamma och krävde att få vara med och såga.

Pappa och Olle sågar

Givetvis gick det inte så bra som man önskade och därför måste vi nu montera ner sängen igen för att kapa av ett par centimeter på varje ben. Inte så att sängen blev högre än räknat men i praktiken visade det sig att sängen borde vara lite lägre för att man bekvämt ska kunna ta sig från mamma och pappas till Olles.

Kände bara att jag ville lägga upp en bild på Olle och mormor på väg till bussen. Den är från annandag påsk och mamma och pappa jobbar febrilt med att packa det sista och klä sig, så Olle och ”Ommo” går i förväg mot busshållplatsen.

Olle och mormor på väg till bussen.