Olles blog

Under påsken besökte familjen mormor. God mat varvades med mycken utomhusaktivitet och Olle fullkomligen korvstoppades med intryck och erfarenheter. Helt klart får man göra andra saker i mormors radhusän man får göra i mamma och pappas lägenhet. Bland annat fick olle prova att spika i spikar med en alldeles riktig hammare. Den idoga träningen med öppna förskolans bultbräda har helt klart gett resultat, hammaren träffade med nästan varje slagäven om vi tydligen får träna på att dra ut spikarna igen med tången.

Olle Hamrar

Ibland blir det ju så att andra är för nära, då kan man alltid se till att de förstår och kommer ihåg att de ska flytta på sig lite. Till exempel genom att sätta ett fint handavtryck på deras byxor 🙂

Bort pappa

Jag fortsätter traditionen att rapportera när Olle fyller jämna dagar, även om jag missat ett antal av de dagarna så känns det alltid som en tillräckligt god anledning att skriva lite på bloggen. Passar på att visa en bild från 12e mars, när Pappa och Olle stannade till i en lekpark på vägen hem för att Olle skulle få bränna lite energi på att klättra på brandbilen. Pappa passade då på att bränna lite energi på att rulla en snöboll.

Olle på pappas snöboll

Ett par dagar senare hade Olle varit på samma lekplats med dagmamman, när pappa kom och hämtade ut brast hon ”Det var någon som rullat en JÄTTESTOR snöboll på lekplatsen!”. Pappa räckte snabbt upp handen och sa ”det var jag!” 🙂

Snöbollen fick ligga kvar över en vecka innan barn och vår gjort slut på den.

När Olle var riktigt liten var många saker nytt och spännande: att vända sig första gången eller sitta upp själv. Nu för tiden märks det inte alltid när Olle upplever nya sakeräven om det nog sker dagligen.

Olle hade läst i en bok om en bonde som odlade majskolvar och sen körde den till en affär där en familj köpte ett stort lass som de kokade i en stor kastrull och sedan åt. Olle har nästan dagligen spelat upp scenen när ena barnet går till den jättestora kastrullen för att hämta en ny majskolv, igår passade pappa därför på att koka ett par majskolvar till middagen när Olle inte ville komma ochäta.

När pyttipannan var uppäten var det dags för majsen. Olle tittade på den stora kolven och satte den mot munnen som pappa gjorde och försökte ta en tugga, men inget hände. Mamma fick rycka ut och göra ett ”hål” så att Olle lättare skulle kunna få loss kornen. Olle tog sedan tugga efter tugga med ett stort lyckligt leende på läpparna. Efter ett tag blev han nog lite trött i munnen, för kornen blev bara mos och lossnade inte, men Olle var nöjdändå och deklarerade att han var mätt.

För ovanlighetens skulle ställde Olle upp på att bli fotograferad (han är ingen linslus längre)

Olleäter majskolv

Som pappa redan kommenterat firades fettisdagen med semla. Olle vispade grädden, slickade vispen och ville sen ha grädden till middag, men då sa mamma ”Vänta”. Otåligheten var stor däremot när ingredienserna sattes fram på bordet efter middagen, men Olle tyckte nog det var värt det när väl florsockret kom på plats. 🙂

Olleäter semla

Olle med florsockermustasch

Kanske inte någon större bemärkelsedag, men idag fyller Olle 850 dagar 🙂 Fettisdag dessutom, får se vad vi lyxar till det med idag, kanske en banan (öh, hur tänker jag då?).

Doktorn ringde idag med svaren på förra veckans provtagning. Tyvärr var Olles kolesterolvärden förhöjda, liksom några andra fettvärden, och hela familjen ska nu få träffa doktorn igen tillsammans med en dietist för att diskutera vad Olle ska undvika att äta de kommande åren innan han kan få medicin.

Olle brukade tidigare alltid ha med sig Lambert till dagmamman för att sova tillsammans med. Sedan en tid har han fått stanna hemma och Nalle (en liten nalle) fått följa med istället, men i veckan så blev det premiär för Totte. Pappa passade på att ta en bild på Totte och Olle på vägen hem, när Totte fick sitta med Olle i vagnen.

Dagens läkarbesök inleddes med vägning och mätning. Det är första gången på ett halvår som Olles tillväxt har blivit mätt med mer exakta verktyg. På grund av datorproblem på sjukhuset gick det inte att se om han höll sig på kurvan vad gäller vikten, men längden låg strax över. Dessutom hade han vuxit med nästan 1,4 kg sedan i juli förra året, så han har nog tagit igen den tillfälliga svackan han hade vid 18-månaderskontrollen.

Olle var mycket fascinerad av den elektroniska längdmätningsapparaten som åkte på en hiss på vägen med siffror som snurrade i framkant. Efter att sköterskan mätt honom två gånger (tydligen standard), ville Olle att vi skulle mäta flera gånger medan vi väntade på läkaren, men mamma var tråkig och sa nej. Olle lekte med den fina grävskopan med en liten och en stor skopa i stället, den var minst lika uppskattad.

Idag var det dags för Olles läkarbesök på sjukhuset. Anledningen till besöket var inte att Olle är sjuk utan för att få veta om han kanske ärvt mammas kolesterolproblem.

Besöket började faktiskt redan hemma med att Olle fick två stora plåster, ett i armvecket och ett på handen, för att bedöva huden inför blodprovtagningen. Väl på sjukhuset var doktorn försenad, men efter en stunds väntan fick Olle komma in.

Först var det en sköterska som vägde och mätte Olle och sen fick vi vänta lite till innan doktorn kom och ställde lite frågor till mamma. Därefter ville hon lyssna på Olles hjärta och lungor – de lät bra – och sen tittade hon på senorna på händer, fötter och ljumskar. Doktorn ville kika på gommen också och klämma på magen. Olle satt still hela tiden och lät sig undersökas och sen var det dags att klä på sig igen.

Medan Olle väntade på sköterskorna som skulle ta blodprovet passade han på att åka rutschkana i väntrummet och med allt gladare utrop om ”umma, umma” (dvs ”mera, mera”), fortsatte han i allt snabbare tempo klättra upp och åka ner.

Blodprovtagningen gick väldigt bra, trots att det rann mycket långsamt och därför tog nästan 20 minuter (!) att fylla de fyra rören med tillräckligt med blod. Olle satt stilla hela tiden och tittade på nålen med slangen och de små ”flaskorna”. Den ena sköterskan stasade och den andra försökte flytta nålen så att det skulle rinna lite mer. Sen fick Olle ett plåster med fiskar på och ett sudd med en gul skolbuss (som han valde själv). Han kommenterade att sköterskan använde en sax när hon slängde nålen och fick då titta närmare på peangen.

Som avslutning blev det en Piggelin i sjukhuskiosken, precis som Olle bestämt innan att han ville ha.