1, 2, 3,…
…4, 5. Så långt kan Olle räkna nu. I Påskas förundrades mamma och pappa över att kusing Calle enkelt räknade till 10 när vi väntade på att kameran skulle ta ett gruppfoto på Trelje-klanen. Olle har länge varit förtjust i siffran 8 , men har inte brytt sig så mycket om några andra, även om 10 kommit mer och mer, framförallt när Olle är ”tanten i kassan” och mamma ska betala, då kostar det alltid ”åtta-tio-ÅTTA”
Men i slutet på maj blev det uppenbart att Anita nog övat siffror med barnen för plötsligt började Olle säga ”en, tå” och strax innan midsommar, när det var dags för sommaravslutning, hade Olle börjat räkna på fingrarna. Till en början bara ”en, tå” (tumme och pekfinger eller pekfinger och långfinger), men sen kom snart ”tre”.
Nu ska allt räknas: tuggor kvar, klunkar, trappsteg, antalet gånger Olle får göra ett lekmoment innan det är dags att borsta tänderna… Dessutom tillkom ”fyra, fem” ganska enkelt när mamma och pappa väl uppfattat att Olle räknade på fingrarna, men det är inte alltid så lätt att faktiskt räkna så många saker, tex köttbullar, utan då blir det lätt fem (eller åtta) oavsett hur många det är.
Det är fortfarande ett litet glapp i Olles räkning innan sifferserien är komplett, men det är bara en tidsfråga: ”1, 2, 3, 4, 5, 8!” (Jodå, åttan ska vara med utropstecken efter, för Olle ropar ut den)