Lång väg hem
Efter en mycket lång hemresa från landet var Olle som en kalv på första grönbetet. Resan inleddes med båttaxi fylld med 20 modemedvetna ungdomar (två tjejer hade varsin stor svart väska/tygpåse med påsydda bollhavsbollar!) och några panschisar – Olle somnade nästan eftersom det var lurdags. Efter landstigningen vidtog 40 min pusslande och pysslande för att få in alla resenärer (inte ungdomarna och panschisar dock) i mormors lilla bil – Olle höll modet uppe med en Piggelin. När mamma efter framkomsten till mormor hade speed-plockat vinbär blev det lite till bil innan första bussresan inleddes – Olle satt på högsäte och konstaterade att han satt ”högt upp” och kunde se ut genom fönstret.
Tunnelbanan kom genast och vi glömde nästan att kliva av där vi skulle, så med brådska fick hela lasset kasta sig av – Olle studerade lamporna i tunneln. Mamma och Olle köpte middag på stationen, pappa och Olle kollade in nattåget till Narvik – Olle bestämde att vi måste åka sovvagn nångång, sen kom vårt eget tåg hem. Samtidigt som middag intogs – Olle blev överförtjust över borden som gick att göras större med en klaff sen väntade han på att tåget skulle ”svooscha” för det hade mamma sagt att de gula tågen (Arlanda-express) gjorde.
Till slut var det dags för den sista bussturen (packningen var för tung för att gå hem och Olle var utan vagn). Efter avstigning kom vi till den stora gräsplätten utanför huset och Olle sprang skrattande iväg och kom sen tillbaka för att även släpa med mamma (med tung ryggsäck) bort till postlådan där Olles ”hem” låg i leken.

måndag 3 augusti, 2009 kl. 7:29 e m
Han ser verkligen lycklig ut 🙂
Inte konstigt efter att ha rest sÃ¥ mÃ¥nga timmar och med sÃ¥ mÃ¥nga färdsätt, knappast kan lyckan av att vara pÃ¥ ”mammas gata” vara större dÃ¥.
Att han bara orkade, däemot, mormor som ”bara” hängde med till före första bussen var mer än trött ändÃ¥, men sÃ¥ är hon ocksÃ¥ betydligt äldre än vÃ¥r lille sprakfÃ¥le Olle 🙂